Ibland känner jag mig bara så liten. Alla trampar på en och bryr sig inte. När man vaknar upp känner man sig ibland som en liten mus som tittar ut mot storstaden från en liten håla. Alla kan säga vad de vill om en, för man kan inte säga något tillbaka. En taskig kommentar där och en taskig kommentar där.
Det där träffade så perfekt! Något som man har försökt få funka i flera månader och när man klarar det är det enda man får tillbaka är konstiga blickar... och man är tillbaka från den hålan man precis kommit ut från.

Känslor är inte kul. Önskar att jag var en sten. Om några sekunder kommer jag säkert skriva ett nytt inlägg om hur glad jag är. Patetiskt.