Hejhej!

Rubriken berättar.
Jag har glömt att jag och pappa troligtvis ska åka ner till Mariefred på motorcykel någon gång under lovet och lägga blommor på Emmas grav.
För er som inte vet vem Emma är, så är det min barndomsvän som jag har känt sedan jag var ett och ett halvt år. Vi tappade kontakten när jag flyttade, men vi träffades en gång där.
Jag delar underbara minnen med henne, från när vi var små och var på Astrid Lindgrens värld, när vi åkte kanot tillsammans och en gång när mamma och pappa inte kunde hitta mig, och jag hade gått hem till de och kollat på TV klockan sex på morgonen.
Några av alla minnen vi delar, och den nionde oktober 2009 dog hon i en bilolycka.
Jag visste inte vad jag skulle göra. Även om vi hade tappat kontakten, så hade jag alltid kommit ihåg henne och saknat henne. Den jag älskade mest, som jag alltid tänkte på.
Det var inte det att hon hade dött som gjorde mest ont, utan alla minnen som kom upp igen. Och att aldrig få uppleva dem igen.
Jag vet att många dör, många barn dör varje dag - man tänker lite på det, men bryr sig inte så mycket innan det händer en själv. Att man själv mister någon älskad, då inser man att även om man inte kände den personen, så har en till människa dött. Någon som hade en egen familj, egna vänner och ett eget liv.
Jag saknar henne så fruktansvärt, och kämpar för att hålla kvar minnena.

Här kan ni läsa om hur hon dog. <3 (tryck på hjärtat för att komma till artikeln.)
En låt som påminner om Emma. <3 (tryck på häjrtat för att komma till låten.)

Tänker på dig, Emma. Älskar dig med hela mitt hjärta.